Well Fake a Smile

Det där med att alltid veta vart gränsen går, var väl kanske lite  att ta i för min skull..jag kom iaf hem. (tillslut). men jag hade trevligt ett bra tag. tills jag märkte att jag var ganska så full och jag knappt kunde ta mig hem. Alla bara försvann,. men jag minns iaf att jag och Josefine stod och dansade med ngr skottar. väldigt trevliga. hehe. det var en kille jag stod och dansade med. men sen tog han tag  min arm och sa ( excuse me, i think you are very cute, but i have a girlfriend ,sorry ) hehe. det var bara tummen upp. men hallå.jag skulle väl inte vilja ha ngt seriöst med en kille i kilt ?haha men trevligt var de.

Det började med att vi alla ( Johanna ,Sara, Alexandra Alfredsson, John John Monika och jag) satt hemma hos John det blev 6 öl på 40-50 minuter  och sedan massa sprit och öl ute. det var en väldigt lyckad förfest, massa prat om allt. men absolut inga tråkigheter, alla var på sitt bästa humör. taxin till Hemsen var sjukt kul. När vi precis börjat rulla med bilen så ringer Mikael till taxin. och alla börja skrika. jag böjer mig över sätet och tar tar i comradiogrejjen och sa det är lungt jag är Lindy Larsson. och då åkte vi och hämtade upp Mikael, Magnus och Mattias. sedan var det dans och sprit HELA KVÄLLEN!. saknade dock en person i den hela skaran. men alla kan ju inte alltid vara med!!

Nu sitter jag iaf på mitt café med John. saknar dock alla andra skarsnutare. men det gör ju till att jag har tid med bloggen.