Spöken !!!?!

---

På shemat idag pratade vi om andar / spöken. Ush vad det kan vara obehaligt att prata om, men ändå liten pirrig härlig känsla. Men jag kan vara så fjantig sådär.ögonen börjar rinna och jag blir helspänd. Men jag tror på Andar .
B.la. så pratade vi om Lövsta stott, där vet vi ju alla att det säg sig spöka där.. Johanna var där för ett par tre veckor sedan. och hon om någon älskar ju sådant prat om spöken.. :) jag tyker det är obehaligt och känner mig extrem obekväm. menmen


Jag förstår väl också att det finns dom som kommer med den där kommentaren att allt händer utav en speciell anledning, allt har en logisk förklaring.  somliga säger såhär:

1. Precis som exakt allt övernaturligt så faller teorin om dess existens på en viktig punkt, brist på fakta och logik.
   Dock så finns det många logiska teorier om varför folk tror på sådan skit.
   
   
2. Det finns inga bevis för att det finns ett liv efter detta eller någon sådan andevärld. Lika lite som man bör koppla ihop ufo med frågan om det finns liv på någon annan planet bör man koppla ihop spöken med frågan om det finns liv efter detta. Tänk om spökupplevelser inte alls har med det att göra.
   ¨
3. Från början. Anden i Glaset alltså.
   Mina kompisar skulle hem och göra det hos en tjej och jag hängde på med tanken "Men hållåååå, spöken finns ju inte! Det är ju ni som rör glaset omedvetet, ni kan vara så lättlurade". Väl hemma hos henne så dukade vi upp med papper och ljus och godis och myspys och så körde vi.
   
   Första gången glaset rörde på sig kissade jag i trosan :) Det kändes så verkligt! Och ju längre vi körde desto mer uppslukad blev jag. Vi frågade och frågade, om döden och om anden kunde se oss och hela köret och gud vad jag var inne i det. Jag blev som en annan människa.
   
   Tillslut var klockan för sent och vi avslutade och jag åkte hem (som tur var fick jag skjuss, annars hade det nog slutat med att jag blivit skrämd av ett rådjur och trott att det var Fredrik Frö, alltså spöket vi pratade med på kvällen). Men den kvällen överlevde jag med sinnet i behåll alltså.
   
   Nu får jag snabba på, visst vad jag har en tendens att skriva detaljerat och långtråkigt :)
   Men saken är den, att det var inte bara själva andegrejen som lockade mig att köra anden i glaset igen och igen, utan också den sociala biten, Jag har aldrig kommit människor så nära som de dagarna jag och mina kompisar mös framför spelplanen. Så därför gjorde vi detta det följande tre nätterna. Vi frågade efter Fredrik Frö (sött namn va? :) Han var 14 år och brunögd och jag blev SÅKLART kär) igen och vi trodde vi fick tag på honom. Det var på sista kvällen det hände.
   
   Klockan närmande sig midnatt och vi satt och körde och skrattade som vanligt. Vi visade verkligen inte någon respekt för andarnas privatliv utan vi bara körde utan att bry oss om varningarna som folk skickat ut på internet. Ångrar mig fortfarande.
   Några timmar innan så hörde det till saken att jag frågade :;
   
   "Anden, min fråga är: Vet du saker om oss? Jag menar... vet du hemligheter? Kan du se saker som ingen annan kan om oss?"
   Glaset flyttade sig till JA.
   Jag kom då på den smarta iden att fråga om anden visste vilken färg våra bhar hade, fråga mig inte varför :)
   Men anden var förvirrad och gick till frågetecknet.
   "Men anden, vet du ens vad en BH är?" frågade jag oskyldigt.
   Så fort mitt finger rörde glaset tog det fart och i stort sätt flög bort till JA. Anden var upprörd. Men vafan, vi brydde oss inte.
   
   Så. Nu kommer vi till händelsen. Några timmar senare så satt vi som vilken annan minut som helst och körde. Mina kompisar hade samlat sig på ena sidan av spelplanen, med ryggarna mot sängen och jag själv på min sida med ryggen mot dörren.
   Helt plötsligt började alla skrika.
   På ett ögonblick förstod jag att det måste vara något bakom min rygg, vid dörren (där anden tidigare sagt att han befunnit sig) och när jag såg deras vettskrämda ansikten så skrek jag också. Hela jag darrade och utan att jag visste varför satt jag och blundade och höll för öronen för att slippa bort från allt det hemska.
   Men självklart satt alla fortfarande och skrek 10 sek senare när jag tvingade mig själv att öppna ögonen. Jag har aldrig känt något liknade, man är så rädd att man inte vet vad man ska ta sig till. Jag trodde att vi skulle dö. Men jag tvingade mig själv att vända mig om.
   Vad skulle jag få se? Ett spöke som tittade på mig? Fredrik Frö med sina bruna ögon?
   Först såg jag inget. Men sen fastnade mina ögon på ett föremål som hängde mitt i luften vid dörren.
   
   DET HÄNGDE EN BH I LUFTEN!!!!!!!!
   AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH HHHHHHHHHH!
   
   Snacka om att jag skrek. Och nu fick jag spring i benen, jag rusade ut ur rummet och höll på att välta alla ljusen. Ner för trappan bar det av och ut i hallen. Där stannade jag. Mina kompisar var tätt bakom, min kraft att röra mig hade fått dem att kunna röra sig också.
   
   Nu kunde jag tänka klart.
   Det fanns alltså spöken, ingen tvekan. Nu skulle jag alltid veta detta, och jag skulle aldrig mera kunna somna ostört. Det fanns spöken. DE FANNS!
   Nu kunde jag också gråta och jag grät och grät. Jag tänkte på min fråga om spöket visste vad en bh var, och på hur konstig spöket hade betett sig efter det. Jag tänkte på Bhn i luften, och på mina vänners ansikten när de fick syn på den. Och jag grät vidare...
   
   
   

   ---

Orkar faktiskt inte skriva mera ikväll men här är lite spöknojja iaf.. Och jag sover helt själv. uuuääh. ;-)