No one ever mentions fear
Sitter i soffan nu. ska faktiskt gå och lägga mig. är rätt så trött.
Det jag gjort idag är inte så mycket ändå. vart på jobb, ska väl säga undertiden så gjorde ju vi tårta till Mikael. han blev glad. och den var faktist rätt god . tjejer vi lyckades. yeah!!
Sedan gick jag och Nicolina hem. satt och ugglade ett tag. sedan kom Christian hem, så han och Rickard åkte och hämtade Mikael. så satt vi här och fikade ngr stycken.. efter de så fick jag lite städryck och började julpynta. blev mysigt och hemtrevligt. :)
Men nu ikväll så har jag kollat på nya Greys Anatomy avsnittet och GossipGirl.. Åhh lätt irriterad jag blev. jag vill se nya gossip. det hände ngt med Chucks pappa (stavs?) så jag måste se det nya. men får väl bara vänta en jävla vecka..
varför kan det inte bara gå över. varför ska jag bli lika arg och irriterad varje gång.Det sjuka är att jag inte störs av det andra. bara just... ursäkta att jag skriver det här. men jag känner mig så mycket ivägen. han kunde sova hemma i sitt eget hem veckan då jag var i Sverige.. men nu går det inte längre.. Då har man rätt att känna sig ivägen. oftast är det bara en inbildning, men inte nu. Ojj, sa jag det där högt! Om det är ngr problem vill man ju veta de, för att kunna göra det så lätt och enkelt för alla inblandade.
Heart don't fail me now,Courage don't desert me, don't turn back now that we're here.People always say life is full of choices .No one ever mentions fear,or how the road can seem so long ,how the world can seem so vast.courage see me through.heart I am trusting you.Heart don't fail me now.One step at a time .One hope then another .Who knows where this road may go?.Back to who I was ,on to find my future .things my heart still needs to know.Yes, let this be a sign.Let this road be mine.Let it lead me to my past ,courage see me through.heart I am trusting you .to bring me home
har egentligen massa saker att skriva och berätta,. men jag har ingen ork. jag vill bara att allt ska vara bra.! jag vill bara ha en väl en vän jag kan prata med. trodde jag hade dig. men du orkar ju inte med det längre, du om någon känner mig, men herregud, jag förstår dig. Om jag var i din sits och kände det du kände , skulle jag också tycka det var jobbigt. massa sår som rivs upp. man orkar hålla leendet uppe ett tag. Men ändå vet jag inte om jag skulle våga eller helt enkelt villja berätta allt för dig. jag skulle inte vilja veta i detalj, men jag kan ta sådant. Som jag bla berättade för Jannice, att det finns en person som berättar sådanna saker för mig. och man tar de. men det bara sliter upp allt inifrån och man går och ältar. så pratar man med sina vänner , som tycker att jag är dum i huvudet och tar den skiten och helt enkelt bara
LE OCH SER GLAD UT,, well fake a smile!
Btw, Så kanske det blir en förändring snart. tyvärr. när man äntligen komit till ro =/
Bye!!
Kommentarer
Trackback
