Guds bästa barn ?, Nej verkligen inte,

men jag försöker iaf betée mig som en vuxen

människa!!

Nu kommer jag försöka förklara allt så bra jag kan, ni som läser här vet hur jag springer iväg med alla möjliga ord när jag blir irriterad eller frustrerad. För jag tycker inte detta är rättvist.

Den där jobbiga känslan har vuxigt mig i halsen, frustration. ingen bra sådan denna gång utan mera att jag förstår faktiskt inte vad själva problemet är. Har jag på något sett varit så otydlig att folk, pesoner i min omgivning behöver tvivla på mig! Har jag gjort något som får er att känna er så osäkra ? isf, förlåt!!

Ursäkta ordvalet här nu men. FUCK for success?  Nej inte min melodi. Jag har inte problem med att uttrycka mig för vad jag känner, eller vad jag vill..

Jag har lärt mig genom åren att ärlighet alltid varar längst, Och ja vitalögner är alltid tillåtet, då man inte vill såra någon.
Men när folk "går bakom" min rygg och pratar om mig när jag inte är där, det stör mig.
För att sedan stå och le emot mig och tror att jag inte vet något.  Ni vet också hur mycket jag tycker om mitt jobb, och de personer jag jobbar med. Men snälla ni, har ni frågor om saker och ting, kom till mig, ni skapar bara massa osanningar och rykten. Jag ger ett ärligt svar, det gör jag, även om det inte är det svaret ni hoppas på. så är det ändå så det är? Är det någon som vet hur det egentligen är  så är det väl ändå jag själv.
Jag är ingen elak eller kall person, som vissa ändå kan komma att tro.
Sen visst , alla har sin yttrandefrihet, säg vad ni vill, vad ni stör er på. jag kan ta kritik, för jag kan även ge kritik.
Jobb är jobb oavsett vad som hände "igår" så förändrar inte de jobbsituationen , inte för mig iaf.

Kan villigt erkänna att för första gången på länge vill jag inte lämna denna säng, har blivit väldigt besviken.
och känner absolut inte för något alls. kanske överreagerar jag nu. men det är vad jag känner just nu.

Igår kan jag även säga att jag fick tankar och funderingar över att åka till Norge igen,
Min bror ska iväg på anställningsintervju i Oslo på Tisdag, och jag fick suget efter att få känna hur det är att leva igen, dom där riktigt långa 70timmars veckorna ,
och sedan kolla på ett kontoutdrag och bara le sådär fånigt ni vet .
Där pengar inte är ett problem. Men efter denna dag så känner jag väldigt mycket för att redan åka imorgon, 
vad har jag att ge här hemma ?. jag saknar utmaningarna.
Och skulle vara väldigt skönt att "försvinna" ett tag igen.
Men som en vän sa till mig förut , att ge upp betyder bara att jag ger de andra rätt och de vinner !?.

Fast egentligen, nu kommer jag spela på mina ord,

min mening:                                   Well fake a smile.

Btw, Låt tatueringen tala för sig själv, !!!!

Aequitas, Veritas, - Rättvisa, Sanning och Jämlikhet OM: Mänskliga rättigheter, samhället, arbetslöshet, teknik och kommunikation, ...